Det är inte svårt att grodda, särskilt inte om man hittar små drivhus som är för just groddning. Det allra understa tråget är till för att samla upp överskottsvatten, därefter staplar man så många odlingstråg som man känner för ovanpå, jag har två. Därefter lägger man på ett lock med hål i som är anpassat så att man kan hälla ett litet glas vatten på, och det distribueras ner över båda trågen under. Svårare än så behöver det inte vara att grodda.

Så tar groddningen sin början.
Så tar groddningen sin början.

I det undre tråget provade jag en blandpåse med mungbönor och rädisa. Den övre fick bli rädisa och klöver. Vi hittade bra påsar med groddbara fröer på hälsokosten i Sundbyberg. Även de små växthusen hittade vi där.

Jag följde instruktionerna på påsen efter bästa förmåga, fast jag är helt och hållet medveten om att jag glömde vattna groddarna så ofta som det stod att man ska. Det verkade inte bekomma dem det minsta. Först hände ingenting på ett par tre dagar, sen hände allting på en gång.

Så kan det gå när man glömmer groddarna...
Så kan det gå när man glömmer groddarna…

Först trodde jag att det var mögel på ett par av groddarna men vid närmare studier ser det ut som rötter. Tunna, tunna vita små rötter som söker efter något att slå rot i.

Övre våningens groddar söker sig neråt, mot de i undre tråget och de i undre tråget försöker ta sig upp. De växte ihop väldigt snabbt, och det tog inte långt tid för groddarna att bli små plantor. När saker börjar hända, när fröna sätter fart… Ja då får man helt enkelt beta för livet för att hinna med!

Det blev jättegott! Krispigt, fräscht och smakrikt. Betydligt mer smak än jag trodde det skulle vara, jag menar hur ska något så tunnt och trassligt kunna hålla någon smak? Men det gjorde det!

När man väl fått kläm på hur man groddar de färdiga påsarna med groddbara fröer kan man med fördel ge sig på alla möjliga andra, allt från bovtete (välj hela korn, givetvis) till gula ärtor, linser och bönor. Även broccoli, senapsfrön och quinoa går att grodda!