Blomkål är en ganska udda skapelse som en gång i tiden kom sig ur en mutation som personerna som upptäckte den säregna skapelsen tyckte var värd att behålla och odla vidare. Det bortsett från den muterade delen av den historien är det höljt i historiens dimmor eftersom det finns dokumentation om att blomkål odlades i Mellanöstern för flera tusen år sedan. Romaren Plinius den äldre skrev om cyma på hundratalet EVT.
Det vi äter är i själva verket växtens blomställning som tidigt under utvecklingen slutar växa på höjden utan istället blir tjock och förgrenar sig så att blomknopparna samlas i täta buketter. Namnet blomkål är dessutom något av ett generellt namn för växten, på italienska heter den cavolfiore vilket kan översättas med kålblomma och namnet kan spåras ända tillbaka till de latinska orden caulis (kål) and flōs (blomma). Observera, det är inte artens latinska namn utan motsvarigheten till vardagligt namn i den mån man kan kalla latin för vardagligt.
Och vad sägs om lite trivialt vetande? Matematiker har länge varit intresserade av blomkål eftersom den har väldigt distinkta egenskaper som överensstämmer med så kallade fraktala strukturer (som är ett självlikformigt mönster med struktur i alla skalor enligt Wikipedia. Som om inte det vore nog så är vinkeln mellan ”grenarna” 360 grader dividerat med det gyllene snittet ju längre från stockens centrum de kommer. Extremt trivialt vetande, men också ganska faschinerande.
