Den traditionella svenska maten har i alla tider lånat influenser från andra länder. Det vi idag tänker på som husmanskost är oftast billig, relativ enkel och rustik mat som mättar bra. Våra svenska klassiker fick ett uppsving i och med att Tore Wretman moderniserade så väl rätterna som tillvägagångssättet. Rotfrukter och främst då kålroten anses vara en av våra äldsta grönsaker som odlats i landet tillsammans med lök. Korn och råg har under lång tid varit nästan det enda som använts till mat, havre användes som foder till hästar. Vetemjölet var ovanligt och dyrt och användes vanligtvis till festligare tillfällen. Baljväxter har också varit ett viktigt inslag i den svenska kosten, till exempel har man gjort mjöl på ärtorna i brist på säd. Surkål, lingonsylt, fisk av olika slag och bröd hör till den svenska mattraditionen jämte vilt och fågel. Svamp letade sig in i den svenska folksjälen ganska sent, under nödåren åt folk hellre lavar och bark än svamp. Idag tillhör kantareller och karljohansvamp delikatesserna i den svenska husmanskosten. Inget fick gå till spillo förr, vilket är förklaringen till varför vi har rätter som blodpudding, kokta grisfötter, svartsoppa och levergryta. Det är inte alla gamla klassiker som överlever moderniseringar och generationsskiften, gädda är det nog få unga idag som kokar och jag känner ännu färre som faktiskt äter grisfötter.