Kaffe har en historia som är minst 2000 år gammal och att kalla kaffe för en hel vetenskap är verkligen ingen överdrift. Det finns nog ingen aspekt av kaffe där det inte finns personer som högljutt debatterar än det enda, än det andra. Om du tycker att vinpersoner kan vara excentriska så är det ingenting mot kaffepersoner. Vilka bönor ska användas, blir bönorna bättre om de lagras i några år och i så fall vid vilken syrehalt, hur ska det ristas och hur ska det tillagas? Det är nog få andra förtäringsbara saker som av vissa anses bli bättre om ingrediensen passerar genom ett mårdrumpa. Jag tänker då på det som kallas för Sibetkaffe från Sydostasien där bönorna har passerat genom matsmältningssystemet hos indisk palmmård för att enzymerna ska ta bort de vanliga bitterämnena. Är du inte intresserad av ”mårdproducerat” kaffe? Ingen fara, i norra Thailand använder man samma princip fast använder elefanter i stället för palmmård. Lite mer storskalig produktion skulle man kunna säga.

För de flesta av oss är dock vanligt kaffe fullt tillräckligt.

Innan vi kastar oss över recepten vill jag bara ge dig lite trivialt vetande om du vill framstå som ett kaffeproffs. Du vet den där doften av kaffe som man så gärna vill mötas av när man hälsar på hos någon eller kommer in i en riktig kaffeservering, den doften utgörs av ett ämne som heter furfurylmerkaptan. Så nästa gång du kommer in i en kaffeservering kan du utbrista ”ah, vad det luktar furfurylmerkaptan” och alla kommer att veta vad du menar. Kanske.