Pasta är i sin enklaste form något extremt simpelt, nämligen något torrt som ligger i en kartong i skafferiet och som efter tillagning inte sällan smakar ungefär som en kokt version av kartongen den förvarades i. Alternativet är att investera i färskpasta, och med tanke på det vanliga kilopriset på färskpasta av kvalitet är faktiskt investera ett mer passande ord än köpa.
Färskpasta är gott och i en helt annan klass än den fossila versionen. Det går givetvis att fixa sin egen färskpasta hemma, varvid man brukar få den mentala bilden av att stöka ner med mjöl och ägg över halva köket för att sedan veva en pastamangel gång på gång för att få lite tagliatelle. Plötsligt låter idén med en pastamaskin inte så illa, eller hur?
Den fysiska maskinen
Vi har undersökt Philips PastaMaker, en stor och ganska klumpig maskin med ett aningen besynnerligt utseende. Grundprincipen för dess användande är synnerligen enkel – blanda alla ingredienser i behållaren på ovansidan, välj program och starta maskinen, och några minuter senare har den pressat ut färdig pasta som är färdig att kokas. Genom att byta ”mall” på framsidan går det att skapa olika pastatyper som spaghetti och tagliatelle, till och med pastarören penne och pastaplattor. Det enda du behöver tänka på under produktionen är att pastan manuellt måste kapas i lagom långa bitar, annars kan du i teorin få meterlånga penne. Det är helt enkelt inte svårare än så.
Det är även värt att poängtera att maskinen har en gedigen konstruktion och ganska enkelt att göra ren, både tack vare sin enkla konstruktion och att det medföljer verktyg för att ta bort pasta som blivit kvar i ”mallarna”. Philips PastaMaker är kort och gott en strålande konstruktion som är enkel att använda och att göra ren, den står stabilt och är relativt tyst. Philips verkstadspysslare har gjort ett riktigt bra jobb.
Den stora missen
Det finns däremot en synnerligen relevant detalj som enklast kan beskrivas som en rejäl miss. Receptboken som medföljer har nämligen två stora fel. För det första verkar den vara översatt av någon som inte kan svenska och dessutom saknar noggrannhet. Den amerikanska versionen av häftet visar att recepten egentligen ska ange alla mjölmängder i gram (vilket är bra) men den svenska versionen blandar gram och milliliter utan ändra mängdsiffran. Därför innehåller somliga recept 250 gram mjöl vilket är korrekt, medan andra innehåller 250 milliliter vilket både är bisarrt samt att 250 milliliter motsvarar 150 gram vilket gör hela receptet fel. Det finns även recept på fänkål- och paprikapasta som inte innehåller paprika men väl svartpeppar (troligtvis en språklig förvirring hos översättaren som grundar sig i engelskans pepper för peppar och att chilifrukter, som är en typ av paprika, heter chili pepper).
Som om inte detta vore nog har Philips ingen vidare koll på kvaliteten på vårt svenska mjöl vars kemiska uppbyggnad gör att den kräver mer vatten än vad Philips tror behövs i häftets recept. Den praktiska effekten av detta är att häftets recept enkelt uttryckt inte är så bra som de borde vara, eftersom missräkningen mellan mjöl och vatten skapar en pasta som är för torr och kan se väldigt fjällig ut. Den är god, men kunde vara betydligt bättre.
Detta kan leda till en olycklig missuppfattning, nämligen att Philips pastamaskin är dålig.
Det är inte fel på maskinen som gör pastan misslyckad.
Det är inte ditt fel, som följer de medföljande recepten till punkt och pricka, att pastan blir misslyckad.
Maskinen gör ett bra jobb, du gör ett bra jobb, det är receptboken som är dålig och ger dig fel information.
Ekonomi och omdöme
Jag nämnde tidigare att färsk pasta från affären kostar en smärre förmögenhet sett med pastaögon, det är inte ovanligt med kilopriser på upp till 70-80 kronor. För att ta reda på kilopriset satte vi oss ner och räknade med ingredienspriserna på den maskingjorda hemmapastan med aningen att det borde bli ganska mycket billigare, men vi anade inte riktigt hur mycket det skulle bli. Resultatet blev faktiskt förvånande. Kilopriset för ett kilo hemmagjord durumpasta blev 18 kronor att jämföra med 70-80 kronor i butik. Plus den extra bonusen att du vet exakt vad din pasta innehåller och kan göra den precis så kravmärkt och ekomärkt du själv vill.
Det slutliga omdömet för Philips PastaMaker blir riktigt högt trots den misslyckade receptboken. Den har en genomarbetad fysisk konstruktion, den är enkel att använda, med rätt recept tillverkar den verkligt god pasta av flera olika sorter, och ekonomin när du väl har köpt den är helt underbar. Den misslyckade receptboken i kombination med ett par små tryckfel i manualen sätter lite käppar i hjulet, men påverkar i slutänden inte det ätbara resultatet när du har kommit på snitsen.
Om du vill läsa mer om vilka maträtter som du kan använda pastan till, besök vår temasida för pastarätter. För att fortsätta koncentrera oss på pastan har vi gjort avstamp i de recept som recepthäftet erbjuder, men vi har gjort om, modifierat och hittat på egna varianter som vi tycker fungerar betydligt bättre.
