Det är något speciellt med whisky, något som inte de vanliga spritsorterna kan matcha. Kanske beror det på att whisky sällan är det primära valet för dem som väljer alkoholens dimbankar framför smak och sofistikerad stil. Och egentligen är det ju inte speciellt konstigt att whiskyn genom århundradena har fått både pondus och en känsla av distingerad klass med tanke på vad den har för ursprung.

Enligt legenden så var det helgonet St Patrick som plockade med sig kunskaperna om destillering från Tyskland till Kintyre på den Irländska västkusten någon gång på 400-talet. Om det är sant eller inte lär vi nog aldrig få reda på, men hur som helst så upptäckte man snabbt de konserverande och stärkande egenskaperna och började på latin kallas för aqua vitae, livets vatten. Nästan ett årtusende senare så började munken John Corr i Skottland att destillera malt till en skotsk version av livets vatten. Livets vatten som på gäliska blir usquebaugh. Via en rad olika uttal och stavningar så blev namnet whisky formellt i lexikografen Samuel Johnsons ordbok år 1755.

Till en början ansåg de flesta att whisky var ett läkemedel och 1505 så var det fältskärerna och barberarna som hade monopol på tillverkningen. Men whisky blev en storartad framgång även långt utanför de sjukas skara. 1644 hade skottarna blivit så glada i whisky att den dåliga skörden det året gjorde att det skotska parlamentet förbjöd folket att producera whisky för att spannmålet höll på att ta slut. Om man inte tillhörde överklassen vill säga, då var det fritt fram att fortsätta. Och de flesta som inte tillhörde överklassen fortsatte de också.

Men eftersom vi håller på med recept ignorerar vi whiskyn som dryck och koncentrerar oss på att använda den som krydda, och har du aldrig testat att använda whisky till bakning eller matlagning kommer du säker att tycka att en ny värld öppnas för dig. Blanda whisky och choklad för att få en chokladupplevelse som går utanför det mesta, och som ingrediens i marinad eller glaze ger det både extra skärma och djup i smaken.