Det har runnit mycket vatten under broarna sedan våfflorna dök upp, närmare bestämt i mitten på 1600-talet. Bakverket är dock betydligt äldre än så och om man följer dess doftspår genom århundradena kommer du till slut att hamna i slutet av 1100-talet och det som i Frankrike kallades för walfre. Sedan börjar årtiondena bli omöjligt diffusa men spåret slutar inte ens ens där. Walfre tros komma från det frankiska ordet wafla, ett germanskt ord om bland annat betyder bikaka eller tårta.

Vanligtvis brukar våfflor delas in i tre olika kategorier: vardagsvåfflan som är en ”bastant” och matig våffla med ägg, frasvåfflan som är sprödare och inte innehåller ägg, samt entrévåfflan som bäst beskrivs som en blandning av de två förstnämnda. Men den pampiga kejsarvåfflan då? Sorry, det är ett varumärke. Och våffelstrutarna när man äter glass? Sorry, det är inte heller någon våffla, det är ett rån (av den icke kriminella typen).

Lite annan trivial fakta är att våfflorna även i Sverige ursprungligen var fyrkantiga på ungefär samma sätt som de tjocka belgiska våfflorna, men nya typer av gjutjärnsspisar med runda spisringar gjorde att det introducerades runda våffeljärn eftersom de helt enkelt passade spisarna bättre.

Att detta har blivit våffeldagen beror främst på att någon hungrig typ för länge sedan hörde fel på vårfrudagen tyckte att det sades våffeldagen och tyckte att det var en bättre idé.