Det är få saker som säger sommar lika mycket som en stor glass, och det är få som tackar nej till en portion även om favoritsmakerna kan vara lite olika från vanlig vaniljglass till intrikata efterrätter med frukt, bär, kex och såser.
Glassens historia är dock lite diffus, delvis för att det kan vara svårt att definiera vad som är glass. Det vi ofta tänker på som glass nu för tiden, vilken består av socker, äggula och mjölk eller grädde, började ta form under slutet av 1500- och början av 1600-talet när man kom på hur man kyler ner saker till -15 grader och ännu lägre med is eller snö och grovt salt.
Mänskligheten har dock haft för vana att äta upp vinterlandskapen betydligt längre än så. Redan 400 fvt avnjöt Alexander den store en blandning av honung, fruktsaft och mjölk som blandats med snö, både gamla kinesiska och persiska skrifter berättar om snö som smaksatts med frukt, saffran och honung.
För enkelhetens skull har vi frångått den delen av glasstillverkningen som inkluderade att skicka upp slavar på bergen för att bära ner isblock och snö, när vi gör glass använder vi en glassmaskin med inbyggd kompressor som tar hand om kylan. Det går givetvis att använda recepten med glassmaskiner som har förfrysta bunkar eller vanliga bunkar och röra om själv med jämna mellanrum i frysen, det är bara en arbetsteknisk skillnad.
